I söndags fick jag en fråga via sms om jag ville gå på bio! Hennes man som är här tillfälligt kunde ha min son så kunde han leka med deras barn medan jag var borta. Bion vi skulle se gick en lagom tid så det skulle inte bli så sent heller. Trevligt sällskap och bio hur ofta händer det liksom? Tackar man nej till något sådant? Inte jag i alla fall.

Hon hade skrivit att vi kunde komma kl 16:00. När klockan var 15:23 skrev hon och undrade om vi snart var på väg. Jag förstod inte vad hon riktigt menade så jag skrev något i stil med att vi inte var på G än, hade vi inte sagt kl 16? Till svar fick jag ”vi har ju ställt om klockorna i natt och klockan är ju nu 16:23” Guuud så pinsamt!

Det var bara att studsa i ytterkläderna och gå raskt. Det enda som hände var att jag aldrig hann äta något innan vi åkte med buss ned på stan. Sonen fick äta med maken och deras barn. Skönt nog var det lugnt på biografen och det var inte många i salongen – perfekt. Filmen vi såg heter ”Min låtsas fru” och jag tyckte att den var jättebra.

I tisdags var det ingen gruppträff. Däremot hade vi individuellt samtal. Innan vi kom dit skulle vi fylla i några papper. Sömnregistrering, dagbok över vad man gjort på dagen och slutligen vad jag hade för mål med behandlingen.

Det visade sig att jag skulle gå och lägga mig senare på kvällen för att verkligen känna mig riktigt trött och få en bra sömn! Jag skrattar fortfarande och skakar på huvudet åt det där. Jag menar, hur många gånger har du hört "Du tror inte att du lägger dig för TIDIGT?" Själv har jag i alla fall bara hört motsatsen.

Hur som helst var mina mål och min egen tanke på vad jag skulle uträtta inom 24 gruppträffar naturligtvis höga som skyskrapor. Höga krav på mig själv återigen. Härmed ska jag lära mig att sikta lägre, ta små steg framåt och göra delmål. Då jag insåg hur höga krav jag har så började jag gråta och det blev tungt. Men det kändes bättre efter en stund.

Igår fick jag ett infall eftersom jag blivit så sjukt less på mitt hår. Utväxten var extrem och mitt redan tunna hår såg inte direkt mindre tunt ut. Någon vettig frisyr hade jag inte kunnat uppbringa på ofantligt länge och sist jag satte foten hos en frisör var ju ett år sedan… kunde vara dags nu kände jag så jag ringde till Headline på Strömpilsplatsen.

Fick en tid till dagen efter och var glad i hågen. Bara en kort stund efteråt ringde mobilen och det var samma frisör som meddelade att nere på samma salong nere på stan hade de tid för mig redan ikväll om jag ville byta. OM jag ville! Eftersom jag hade en utväxt härifrån till Haparanda så hade jag tidigare köpt en hårtoning som jag hade tänkt göra innan jag klippte mig.

När jag kom till frissan så fick jag först kaffe medan jag väntade. Sedan kom en tjej med ett färgsprakande hår ut och hon skulle bli den lycklige som hon sa. Den vanliga frågan ”hur vill du ha det?” kom och jag sa att jag inte hade tänkt så mycket.

Vi pratade lite hit och dit och sedan sa jag ”gör vad du vill”. Jag har bestämt mig för att vara modigare i livet och nu känns det som rätt tillfälle.

Från axellångt nött hår till superkort fräsch frisyr - behöver jag säga att det känns en smula naket? ;-) Men jag är sååå nöjd! (Ja förutom det faktum att om jag vetat att håret skulle bli så KORT så hade jag sparat hälften av hårtoningen...)