Helgen gick i lugnets tecken. Hade inget inplanerat men jag och sonen klarade oss igenom den ändå ;-) Han fick vara med kompis hela söndagen och vad vi gjorde på lördagen har jag redan förträngt. Det är ju så nuförtiden att jag ingenting minns - och det känns fruktansvärt. Som ett urblåst ägg till påsk helt enkelt…

Idag var det gruppbehandling igen. Och om jag känner mig som ett urblåst ägg i vanliga fall är det inget mot vad jag kände efter träffen. Det var ett under att jag tog mig hem! Hur hjärntrött kan man bli egentligen? Av att ”bara prata” och ta in intryck…? Totalt väck blev jag hur som helst och det har inte blivit fason på mig än, fastän klockan är närmare halv 7 på kvällen! 

Givetvis kan det spela roll att känslorna aktiveras i och med att det går upp ett gäng med ”Liljeholmens” då jag sakta börjar inse att jag är sjuk. Eller åtminstone har ett syndrom-elände som inte går att skaka av sig som lite mjäll på axeln…

Tyvärr är det nu 2 veckors väntan till nästa träff på grund av sportlov – suck! Jag som tyckte att jag/vi hade kommit igång så bra med att samtala med varandra.

Från dagens träff tar jag med mig:

Att jag är en ”aktivitetsmissbrukare” som får abstinens när det blir för stilla. Därför har jag tidigare gjort mer och mer saker eller gått snabbare för att inte bli stilla och känna efter – typ.

Prova inte det hemma (ja, helst inte någon annanstans heller!!)

Man blir bara sjuk av det!