I närheten av där jag bor finns det personer som är ”nalta eljest”. De är spridda lite här och där i olika lägenheter på området, men de har ett hus dit de går och… ja, vad de gör där vet jag inte, men jag vet så pass mycket att de har personal och att de får mat som kör dit med en mindre lastbil.

Hur som helst. Dessa original stöter jag på flera gånger i veckan. De verkar söka sig till mig på något sätt… Alltid då de ser mig så skiner de upp och börjar prata. Nämnaren för dessa personer är att de alltid är GLADA! Och de försöker verkligen vara trevliga och artiga – jämt.

Ibland, då jag har bråttom, kan det dock bli problem eftersom de allt som oftast pratar som om de hade betalt för hur många ord som kom ut ur deras mun/minut… Det går inte ens att inflika med ”så trevligt… men jag har lite brådis förstår du..” Jag brukar däremot ge dem av min tid när jag kan.

Det jag inte förstår är varför personer som dem alltid dras till mig… *hm*