Sömnen är väldigt viktig och därför vill jag dela med mig av den här texten som jag hittade på Vårdguiden - Stockholms läns landstings hemsida. [Har dock kortat ned texten lite].

Alla har någon gång upplevt en sömnlös natt på grund av att man är stressad, uppjagad eller bekymrad över något i sin tillvaro. Det är jobbigt när det händer, men för det mesta är det inte farligt. Om det upprepar sig regelbundet är det naturligtvis viktigt att ordentligt se över orsakerna till sömnbristen.

Sömn behövs för att kroppen och hjärnan ska få vila, återhämta sig och bearbeta intryck. Förr trodde man att sömnen var ett passivt tillstånd, men idag vet vi att sömnen är uppdelad i så kallade sömncykler. Varje cykel tar mellan en och två timmar.

Cyklerna är:

Insomningsstadiet – stadium 1

Stabil sömn – stadium 2

Djup sömn – stadium 3 och 4

Drömsömn eller REM-sömn. [REM står för Rapid Eye Movement, som betyder snabba ögonrörelser].

Kroppen är så sinnrikt konstruerad att den automatiskt kan ta igen förlorad sömn nästa natt. Sömnförlusten tas igen genom ökat djup – inte ökad tid. Är du däremot ständigt stressad kan det bli problem med att ta igen sömnbristen. Stress gör att du varvar upp, vilket stör sömnens kvalitet och gör att du inte blir riktigt utvilad.

Återhämtning

Kroppens återhämtning och uppbyggnad sker under djupsömnen. Hjärnan arbetar då långsammare och tillverkningen av stresshormon går på sparlåga. Drömmar dyker upp då och då under de olika sömnstadierna, men de är vanligast under REM-sömnen. Då arbetar hjärnan aktivt på ett sätt som påminner om när man är vaken.

Sömnkvaliteten bestäms framför allt av:

• hur lång tid du har varit vaken. Ju längre tid du har varit vaken, desto djupare och snabbare sömn.
• när på dygnet du sover. Det är lättast att sova när den biologiska klockan är inställd på natt och kroppens ämnesomsättning är låg.

Höga krav

Problem med sömnen blir allt vanligare. Kvinnor är mest drabbade. Sömnproblemen beror ofta på stress. Det kan till exempel handla om hårda krav på sig själv eller från omgivningen, eller brist på eget inflytande, både i arbetslivet och i hemmet.

Typiska stressymtom är hjärtklappning, kallsvettning och en hjärna som arbetar på högvarv. När man väl har somnat kan sömnen bli ytlig på grund av att man vaknar flera gånger under natten.

Stress som är ofta återkommande, långvarig eller intensiv är skadlig och kan ge upphov till sjukdomar, till exempel högt blodtryck, yrsel, hjärt- och kärlsjukdom, övervikt och magbesvär.

Några råd vid sömnproblem

Se till att skaffa bra förutsättningar för god sömn:

• Gå inte och lägg dig utan att vara sömnig. [Det är skillnad på att vara trött och sömnig]
• Se till att varva ned en till två timmar innan du lägger dig. Det är viktigt att vara avspänd och lugn då man ska sova.
• Försök att ta itu med stress och problem före sänggåendet. Att ligga och älta problem gör det svårare att varva ner.
• Undvik kaffe, te, cola eller energidryck sex timmar innan du lägger dig. Dryckerna gör det svårare att gå ner i varv.
• Ha det mörkt, svalt och tyst i rummet och använd en bra säng.
• Undvik att arbeta eller titta på TV i sängen.
• Ha regelbundna tider för när du lägger dig respektive stiger upp.
• Om du inte kan sova – gå upp och gör något annat tills du blir sömnig. Tänd helst inte lampan.
• Undvik tupplurar under dagen.
• Motionera regelbundet.
• Se till att få mycket ljus under dagen, speciellt på morgonen.

Jag är sinnessjukt rädd för åska. Eftersom det är så jobbigt för mig så tog jag upp det på Stresskliniken på en gruppträff. Då jag pratat om det så kändes det mycket lättare. Igår åskade det här - ganska rejält också. Men jag genomlevde det :-D Hade turen att jag kunde "fly" till en vän som bor i närheten. Jag känner mig så tacksam och det var så snällt av henne att låta mig vara hos henne!

I evigheter har jag varit förkyld nu känns det som. Men i själva verket är det "bara" 1,5 vecka. Den tiden har i alla fall för mig känts sjukt lång! Hur mycket slem och snor kan det rimligen finnas i en vuxen människas kropp? Tycker att jag inte gör annat än att hosta upp och snyta ut dagarna i ända. Jag är less på det nu. 

Hör ni det baciller? Ge er aaaaav!!! *Schas*

Igår var det gruppbehandling och då fick jag veta att det inte är något nästa vecka. *Sorg* Jag får väldigt mycket ut av att gå på dessa träffar. Givetvis är det ansträngande för hjärnan och det kan vara oerhört jobbigt med insikten om mitt eget beteende. Men i och med att alla deltagare har samma sjukdomsbild som jag så förstår vi varandra så bra utan att behöva förklara ihjäl sig... Och det känns skönt att bli BETRODD!

Förra fredagen var det dans på Ersboda Folkets Hus. Blender var det som skulle spela, ett av mina favoritband som sällan spelar här uppe. Därför kände jag att jag verkligen ville komma ut just den här kvällen även fast jag inte kände mig helt på topp. Dock brukar det kunna ha en förmåga att ändra sig när man väl är på plats   

Så var det inte riktigt den här gången. Den där riktigt wow-känslan infann sig inte riktigt! Men jag ångrar definitivt inte att jag for. Fick många kramar, fick följa och föra ungefär lika mycket (så ja, jag dansar med tjejer också). Jag hade helt enkelt fantastiskt bra danser, det var bara min kropp som inte riktigt ville begripa det...

Efter dansen tappade jag rösten och blev rejält förkyld   Nu en vecka senare är jag fortfarande förkyld. Det som är positivt är att jag numer kan prata. 

Mycket intag av the med honung, slemlösande medicin och flitig användning av min nässköljare har gjort att det blivit en smula bättre! Därför skulle jag vilja göra en hyllning till min nässköljare! Det låter inte så upphetsande, eller hur? Fast den är fantastiskt bra hur som helst!!

*Fanfar*

*Bara bam bam bam baaaaaaaaaam*

Som jag har gruvat men ÄNTLIGEN är avstämningsmötet överstökat!  

Vanligtvis brukar en handläggare från Försäkringskassan vara med vid sådana möten, men så var det inte den här gången. Blev mäkta förvånad måste jag säga! De som var med på mötet var således: jag, läkare från Stresskliniken, arbetsrehabiliterings konsulten, min chef och en personalspecialist.

Naturligtvis kändes det inte bekvämt men jag var ändå lugn genom hela mötet. Anser även att jag sa förnuftiga saker och jag grät inte heller (jag var inte ens nära till tårar)!

Så vad hände då?

Inte mycket faktiskt! Chefen ska nu se efter om det finns något rum och lämpliga uppgifter som jag kan träna med. Detta har hon alltså haft skapligt lång tid på sig att fundera på men det verkar hon inte ha gjort… Personalspecialisten har samma uppgift. Och om de anser att det inte finns något inom kliniken där jag jobbar nu, så ser de över hela landstinget.

Min handläggare från Försäkringskassan ringde mig igår. Hon ville ta del av vad som sagts på mötet och höra vad vi har för planering för framtiden. Hon kom även med ett förslag (förutsett att alla möjligheter på mitt jobb är uttömda) att det finns arbetsinriktad rehabilitering som är ett samarbete med Arbetsförmedlingen.  

Men än så länge så avvaktar jag chefens insats och få höra hennes tankar och planering. Tyvärr känns det inte så hoppfullt med återgång till den klinik och arbete som jag har idag. Dock tänker jag inte hänga läpp för det.     

Arbetsinriktad rehabilitering  innebär att jag helt byter jobb, vilket jag känner kanske vore en bra lösning på något sätt ändå. Tänker då främst på att jag blivit sjuk TVÅ GÅNGER på samma arbetsplats! Kanske försöker både ödet och kroppen säga till mig: Gå vidare – gör något annat! 

Under påsken var jag hos min mamma.    Mina två yngsta syskon var också där samt min systers man och deras 2 barn. Med andra ord var det fullt hus.

Fantastiskt väder hade vi med strålande sol och hög temperatur, något som inte känns vanligt i april. I alla fall inte här uppe. Påskhelgen innehöll även mycket god mat, sköna promenader och en massa mys & bus med systerdöttrarna. 

Det är sannerligen vår nu

Knopparna på björkarna skvallrar om det. Även de söta tussilagorna som lyser upp likt små solar på de mest märkliga och fula platserna du kan tänka dig (förutom vanliga, tråkiga diken förstås).

Påskhelgen avslutade med dans i Ö-vik till Voyage. Hade inga höga förväntningar på själva dansen så glädjen var stor när jag fick dansa så mycket. Faktiskt med både killar och tjejer.

Blev ivrigt uppbjuden av killen som sagt att vi hade en Marabou dans. Men Trissögonblicket inträffade när en kille bosatt i Ö-vik (som jag inte haft en chans att få tag i eftersom han är så populär) faktiskt kom springande efter mig! Plötsligt händer det liksom! Vilken lycka.   

Även hans goda vän fick jag äran att dansa med och han har utvecklats helt otroligt mycket. Inte för att han dansade dåligt innan. Åtminstone jag tycker att vi har haft mycket fin-fina danser förut men nu… *himlar med ögonen* är de helt enkelt suuupermysiga. 

Syrran och jag var och handlade för någon dag sedan. Innan vi skulle åka hemåt så fick hennes minsta dotter tanka i sig lite mat. Då såg syrran att det var en kvinna som fick vår odelade uppmärksamhet. Hon verkade sälja något eller ge bort något.

Mina blickar drogs till henne och hon log hemlighetsfullt. Så kom hon emot oss och frågade först mig om jag kunde tänka mig att provsmaka ett bröd som ännu inte kommit ut på marknaden mot att jag skulle ge mina åsikter till dem sedan via mail. Gratis är ju väldigt trevligt. Särskilt för mig som inte har så mycket pengar att röra mig med, så jag sa naturligtvis ja.

Så nu har både jag och min syster en förpackning med ”Tranbärs Vikare” från Polarbröd att provsmaka   

[Torsdag 3 april]

Den här dagen hade jag äran att få bli bjuden på middag av min kära mamma. Min lillebror hämtade upp mig och då han såg mig sa han ”men vilken uppiggande frisyr!” Vi kom fram mitt på dagen och då fikade vi [kaffe & bullar] 

ute vid grillplatsen.  

  Eftersom vi satt vid elden sa min syster att hon kunde göra deg så att vi kunde grilla pinnbröd, det var mycket uppskattat. Till middag blev det köttsoppa med klimp *gott*.

[Tisdag 5 april]

På gruppträffen fick jag verkligen superfina komplimanger för mitt hår men även för mig som person – att jag är varm, härlig, go & glad och skiner upp     

[Tisdag 6 april]

Min syster skickade ett sms och frågade om jag ville gå på barnvagnsbio med henne + hennes lilla tjeja - och det ville jag! Vi såg på ”No strings attached” en rolig film med Ashton Kutcher *muuums*

[Tisdag 12 april]

Gruppbehandlingen den här dagen var fruktansvärt jobbig men jag var samtidigt otroligt modig som vågade säga precis hur det var. Och jag ”bröt mönstret” genom att inte säga samma sak som de andra!

[Torsdag 14 april]

Idag hade jag ett nytt kartläggningssamtal med den nya arbetsrehabiliterings konsulten. Det blev ett mycket bra samtal och jag känner att hon kommer att vara ett bra stöd i min arbetsåtergång! Fick sedan åka med syrran till mamma så jag fick även mysa med mina systerdöttrar   

[Fredag 15 april]

I fredags var det dans på Äpplet. Det var Zlips som skulle spela och jag tänkte att jag skulle prova våga ta mig ut. Mina förväntningar var låga och jag tänkte att jag nog inte skulle få dansa så mycket. Fast min tanke var inte att åka dit för att dansa som en galning utan mer att få träffa allt dansfolk och börja vänja mig att komma ut mer och mer.

Nu blev det verkligen en toppen kväll på alla sätt och vis! Dansa fick jag sannerligen göra mest hela tiden faktiskt och det var inte bara jag som bjöd upp, vilket var väldigt skönt. Sedan fick jag umgås med mina vänner som jag tycker om otroligt mycket. Jag fick både följa och föra ungefär lika mycket tid av kvällen.

En kille som bjöd upp mig   blev jag favorit hos på en gång och han var ivrig att få mig att komma och dansa i Ö-vik nästa söndag. Det var läckert att få känna mig så uppskattad. Min vän sa att hon aldrig hört honom prata tidigare och nu när han pratade med mig så var han som en kulspruta…

Han bjöd upp mig även till sista dansen och då sa han ”Det här var en Marabou-dans - *mmmm*”  

[Lördag 16 april]

Efter en danskväll brukar det ibland bubbla likt champagne i bröstet och man vill ”bubbla ur sig” saker man erfarit under kvällen. Därför bestämde sig jag och en väldigt god vän att vi skulle fika på Mekka och dela lite upplevelser. Det var trevligt som alltid och vi hade så mycket att prata om att en fika på 4½ timma var alldeles för lite  

[Söndag 16 april]

Kände att jag var i STORT behov av choklad men jag kunde inte nöja mig med vad som helst utan jag kände att jag allra mest behövde och framförallt ville tugga! Ett glas O’ boy var liksom inte heavy enough!   

Skrev ett inlägg på Facebook att jag var sur över att jag var så sugen på choklad men verkligen inte hade någon hemma, varpå jag får en kommentar att jag kunde komma över till henne, för hon hade choklad! *woho*

Finns det någon som är lika sprudlande härlig som Mia Törnblom? Eftersom jag har en kraftig stukning på min självkänsla behöver jag öva och Mia, hon har lärt mig mycket!

Jag har läst hennes bok ”Självkänsla Nu!” och tycker att det gav mig stor insikt men jag behöver hela tiden påminna mig själv och gå tillbaka. Självkänsla är ju liksom själens kondition. Och vi vet ju hur kondition fungerar! Om man inte underhåller den så försvinner den fortare än en grisblink!

Vid flera tillfällen har jag sökt efter klokheter från Mia Törnblom och nyligen fann jag nedanstående på Aftonbladet.se

Är du bara bra om ingen annan är bättre? Dags att tänka om. Att jämföra blir lätt destruktivt.

– Tidigare var jag expert på att tävla, avslöjar Mia Törnblom, framgångsrik coach i självkänsla.

– Jag tävlade till och med i kassakön, jämförde matvaror och räknade ut var jag befann mig i hierarkin.

Att jämföra sig med andra är mänskligt, tycker Mia Törnblom. Men undvik att se folk som dina konkurrenter.

– När det gäller andra ska man bli inspirerad och peppad, inte jämföra. Alla har olika förutsättningar.

Öva, öva, öva

Lättare sagt än gjort. Om man fastnar i att jämföra sig, och bara är bra om ingen annan är bättre, hur kommer man ur den onda cirkeln?

– Öva. Bli medveten om vad du matar dig med för tankar. Och ha tålamod. Det tar tid att ändra ett beteende.

– Ha lite överseende med dig själv. Tänk att ”jag är ny på det här, men jag övar”.

5 sätt att bryta mönstret:

©     Tänk på att ditt värde inte bestäms av prestation. Du är bra, även om du gör dåligt ibland. Att tänka så gör det också lättare att våga lite mer.
 

©      Lär dig stanna upp och njuta av din framgång. Om du hela tiden tävlar missar du lätt de gånger de går bra för dig.
 

©      Vänd tankarna. Bli inspirerad, inte hotad. Alla du möter kan något du intekan. Men tänk på hur mycket du kan, som inte de kan.
 

©      Sätt mål för dig själv. Men ha kul på vägen, och lägg inget värde i hur snabbt du uppnår dem.
 

©      Sätt punkt. När du känner att du börjar jämföra, säg till dig själv ”Tack,det räcker så. Jag väljer ett annat spår”.
 

©      Öva upp din självkänsla. Med god självkänsla utgår du från dig själv, intealla andra.