Jag är sinnessjukt rädd för åska. Eftersom det är så jobbigt för mig så tog jag upp det på Stresskliniken på en gruppträff. Då jag pratat om det så kändes det mycket lättare. Igår åskade det här - ganska rejält också. Men jag genomlevde det :-D Hade turen att jag kunde "fly" till en vän som bor i närheten. Jag känner mig så tacksam och det var så snällt av henne att låta mig vara hos henne!

Under påsken var jag hos min mamma.    Mina två yngsta syskon var också där samt min systers man och deras 2 barn. Med andra ord var det fullt hus.

Fantastiskt väder hade vi med strålande sol och hög temperatur, något som inte känns vanligt i april. I alla fall inte här uppe. Påskhelgen innehöll även mycket god mat, sköna promenader och en massa mys & bus med systerdöttrarna. 

Det är sannerligen vår nu

Knopparna på björkarna skvallrar om det. Även de söta tussilagorna som lyser upp likt små solar på de mest märkliga och fula platserna du kan tänka dig (förutom vanliga, tråkiga diken förstås).

Påskhelgen avslutade med dans i Ö-vik till Voyage. Hade inga höga förväntningar på själva dansen så glädjen var stor när jag fick dansa så mycket. Faktiskt med både killar och tjejer.

Blev ivrigt uppbjuden av killen som sagt att vi hade en Marabou dans. Men Trissögonblicket inträffade när en kille bosatt i Ö-vik (som jag inte haft en chans att få tag i eftersom han är så populär) faktiskt kom springande efter mig! Plötsligt händer det liksom! Vilken lycka.   

Även hans goda vän fick jag äran att dansa med och han har utvecklats helt otroligt mycket. Inte för att han dansade dåligt innan. Åtminstone jag tycker att vi har haft mycket fin-fina danser förut men nu… *himlar med ögonen* är de helt enkelt suuupermysiga. 

Syrran och jag var och handlade för någon dag sedan. Innan vi skulle åka hemåt så fick hennes minsta dotter tanka i sig lite mat. Då såg syrran att det var en kvinna som fick vår odelade uppmärksamhet. Hon verkade sälja något eller ge bort något.

Mina blickar drogs till henne och hon log hemlighetsfullt. Så kom hon emot oss och frågade först mig om jag kunde tänka mig att provsmaka ett bröd som ännu inte kommit ut på marknaden mot att jag skulle ge mina åsikter till dem sedan via mail. Gratis är ju väldigt trevligt. Särskilt för mig som inte har så mycket pengar att röra mig med, så jag sa naturligtvis ja.

Så nu har både jag och min syster en förpackning med ”Tranbärs Vikare” från Polarbröd att provsmaka   

[Torsdag 3 april]

Den här dagen hade jag äran att få bli bjuden på middag av min kära mamma. Min lillebror hämtade upp mig och då han såg mig sa han ”men vilken uppiggande frisyr!” Vi kom fram mitt på dagen och då fikade vi [kaffe & bullar] 

ute vid grillplatsen.  

  Eftersom vi satt vid elden sa min syster att hon kunde göra deg så att vi kunde grilla pinnbröd, det var mycket uppskattat. Till middag blev det köttsoppa med klimp *gott*.

[Tisdag 5 april]

På gruppträffen fick jag verkligen superfina komplimanger för mitt hår men även för mig som person – att jag är varm, härlig, go & glad och skiner upp     

[Tisdag 6 april]

Min syster skickade ett sms och frågade om jag ville gå på barnvagnsbio med henne + hennes lilla tjeja - och det ville jag! Vi såg på ”No strings attached” en rolig film med Ashton Kutcher *muuums*

[Tisdag 12 april]

Gruppbehandlingen den här dagen var fruktansvärt jobbig men jag var samtidigt otroligt modig som vågade säga precis hur det var. Och jag ”bröt mönstret” genom att inte säga samma sak som de andra!

[Torsdag 14 april]

Idag hade jag ett nytt kartläggningssamtal med den nya arbetsrehabiliterings konsulten. Det blev ett mycket bra samtal och jag känner att hon kommer att vara ett bra stöd i min arbetsåtergång! Fick sedan åka med syrran till mamma så jag fick även mysa med mina systerdöttrar   

[Fredag 15 april]

I fredags var det dans på Äpplet. Det var Zlips som skulle spela och jag tänkte att jag skulle prova våga ta mig ut. Mina förväntningar var låga och jag tänkte att jag nog inte skulle få dansa så mycket. Fast min tanke var inte att åka dit för att dansa som en galning utan mer att få träffa allt dansfolk och börja vänja mig att komma ut mer och mer.

Nu blev det verkligen en toppen kväll på alla sätt och vis! Dansa fick jag sannerligen göra mest hela tiden faktiskt och det var inte bara jag som bjöd upp, vilket var väldigt skönt. Sedan fick jag umgås med mina vänner som jag tycker om otroligt mycket. Jag fick både följa och föra ungefär lika mycket tid av kvällen.

En kille som bjöd upp mig   blev jag favorit hos på en gång och han var ivrig att få mig att komma och dansa i Ö-vik nästa söndag. Det var läckert att få känna mig så uppskattad. Min vän sa att hon aldrig hört honom prata tidigare och nu när han pratade med mig så var han som en kulspruta…

Han bjöd upp mig även till sista dansen och då sa han ”Det här var en Marabou-dans - *mmmm*”  

[Lördag 16 april]

Efter en danskväll brukar det ibland bubbla likt champagne i bröstet och man vill ”bubbla ur sig” saker man erfarit under kvällen. Därför bestämde sig jag och en väldigt god vän att vi skulle fika på Mekka och dela lite upplevelser. Det var trevligt som alltid och vi hade så mycket att prata om att en fika på 4½ timma var alldeles för lite  

[Söndag 16 april]

Kände att jag var i STORT behov av choklad men jag kunde inte nöja mig med vad som helst utan jag kände att jag allra mest behövde och framförallt ville tugga! Ett glas O’ boy var liksom inte heavy enough!   

Skrev ett inlägg på Facebook att jag var sur över att jag var så sugen på choklad men verkligen inte hade någon hemma, varpå jag får en kommentar att jag kunde komma över till henne, för hon hade choklad! *woho*

I söndags fick jag en fråga via sms om jag ville gå på bio! Hennes man som är här tillfälligt kunde ha min son så kunde han leka med deras barn medan jag var borta. Bion vi skulle se gick en lagom tid så det skulle inte bli så sent heller. Trevligt sällskap och bio hur ofta händer det liksom? Tackar man nej till något sådant? Inte jag i alla fall.

Hon hade skrivit att vi kunde komma kl 16:00. När klockan var 15:23 skrev hon och undrade om vi snart var på väg. Jag förstod inte vad hon riktigt menade så jag skrev något i stil med att vi inte var på G än, hade vi inte sagt kl 16? Till svar fick jag ”vi har ju ställt om klockorna i natt och klockan är ju nu 16:23” Guuud så pinsamt!

Det var bara att studsa i ytterkläderna och gå raskt. Det enda som hände var att jag aldrig hann äta något innan vi åkte med buss ned på stan. Sonen fick äta med maken och deras barn. Skönt nog var det lugnt på biografen och det var inte många i salongen – perfekt. Filmen vi såg heter ”Min låtsas fru” och jag tyckte att den var jättebra.

I tisdags var det ingen gruppträff. Däremot hade vi individuellt samtal. Innan vi kom dit skulle vi fylla i några papper. Sömnregistrering, dagbok över vad man gjort på dagen och slutligen vad jag hade för mål med behandlingen.

Det visade sig att jag skulle gå och lägga mig senare på kvällen för att verkligen känna mig riktigt trött och få en bra sömn! Jag skrattar fortfarande och skakar på huvudet åt det där. Jag menar, hur många gånger har du hört "Du tror inte att du lägger dig för TIDIGT?" Själv har jag i alla fall bara hört motsatsen.

Hur som helst var mina mål och min egen tanke på vad jag skulle uträtta inom 24 gruppträffar naturligtvis höga som skyskrapor. Höga krav på mig själv återigen. Härmed ska jag lära mig att sikta lägre, ta små steg framåt och göra delmål. Då jag insåg hur höga krav jag har så började jag gråta och det blev tungt. Men det kändes bättre efter en stund.

Igår fick jag ett infall eftersom jag blivit så sjukt less på mitt hår. Utväxten var extrem och mitt redan tunna hår såg inte direkt mindre tunt ut. Någon vettig frisyr hade jag inte kunnat uppbringa på ofantligt länge och sist jag satte foten hos en frisör var ju ett år sedan… kunde vara dags nu kände jag så jag ringde till Headline på Strömpilsplatsen.

Fick en tid till dagen efter och var glad i hågen. Bara en kort stund efteråt ringde mobilen och det var samma frisör som meddelade att nere på samma salong nere på stan hade de tid för mig redan ikväll om jag ville byta. OM jag ville! Eftersom jag hade en utväxt härifrån till Haparanda så hade jag tidigare köpt en hårtoning som jag hade tänkt göra innan jag klippte mig.

När jag kom till frissan så fick jag först kaffe medan jag väntade. Sedan kom en tjej med ett färgsprakande hår ut och hon skulle bli den lycklige som hon sa. Den vanliga frågan ”hur vill du ha det?” kom och jag sa att jag inte hade tänkt så mycket.

Vi pratade lite hit och dit och sedan sa jag ”gör vad du vill”. Jag har bestämt mig för att vara modigare i livet och nu känns det som rätt tillfälle.

Från axellångt nött hår till superkort fräsch frisyr - behöver jag säga att det känns en smula naket? ;-) Men jag är sååå nöjd! (Ja förutom det faktum att om jag vetat att håret skulle bli så KORT så hade jag sparat hälften av hårtoningen...)

Oj så länge sedan jag uppdaterade nu. Ber om ursäkt för det. Till er tröst kan jag ju säga att ni inte har missat så mycket ;-)

[Tisdag 15 mars]

Nuförtiden längtar jag till en helt vanlig vardag som heter tisdag. Det är ju då jag har min gruppbehandling. Min upplevelse är att jag tar in väldigt mycket vettig information som jag har så mycket nytta av. En del saker kanske är helt självklara för andra, som inte är sjuka, men för oss som går på Stresskliniken är det inte det och därför behöver vi träna.

Exempelvis på att sitta helt stilla. Att inte röra sig och helst inte tänka heller. Vilken plåga. En minut! Det kryper i hela kroppen. Man ”ska” ju göra något hela tiden…

Otroligt många metaforer har vi fått ta lärdom av. Tänk dig att du kör bil. Du gasar på och använder nästan aldrig någonsin bromsen, vilket resulterar i att det gnisslar som satan då du försöker bromsa det minsta. Vad leder detta till? Jo, man gasar mera för att slippa den eländiga gnisslandet… Med andra ord är det svårt att stanna av för då ”gnisslar det” i systemet. I kroppen känner man otäcka känslor = symtom som man helst vill slippa. Och för att slippa så kör man vidare utan att stanna vid P-skylten liksom.

[Fredag 18 mars]

Mamma hade frågat mig för länge sedan om jag ville följa med ut på Äpplet och dansa till Elizas. Även fast jag förstod att det nog inte skulle vara så mycket av ”mitt dansfolk” ute så tänkte jag att det kunde vara trevligt att försöka komma ut ändå. Först kom mamma och en gammal arbetskompis till henne hit och åt ost & kex samt groggade lite. Himla trevligt må jag säga!

När vi kommit ned på Äpplet åt vi deras buffé och vi tog ett glas vin till det. Det var mycket gott både vinet och maten. Sedan kom musiken igång och de andra två blev uppbjudna på direkten och fick dansa en hel del. Själv kände jag att jag var nöjd att lyssna och iaktta de andra (i alla fall så länge). Medan jag satt och smuttade på vin kunde jag spana in om det fanns någon som jag kunde försöka få tag på för en dans senare – och det fanns det! Jag lyckades få tag i några guldkorn, ja faktiskt flera stycken. Så jag fick lite mysdanser – underbart.

[Lördag 19 mars]

På morgonen kom mammas man för att hjälpa mig att skruva ned en säng och att skruva ihop en annan. Så fantastiskt skönt att få det bortgjort. Tusen tack!

[Måndag 21 mars]

Enligt inrådan av rehab konsulten och min läkare på Stresskliniken så vill de att jag ska ha sociala träffar på jobbet för att avdramatisera den jobbiga känslan att gå dit överhuvudtaget. En sådan träff hade jag på måndagen. Meningen är att jag ska fika och prata med dem. den här gången var ingen skillnad mot för de andra träffarna. Jag hade hjärtklappning, svårt att andas och andra otrevliga symtom och kände mig inte bekväm alls.

[Tisdag 22 mars]

På den här gruppbehandlingen blev det känslosamt. Flera av oss grät då vi berättade saker ur våra liv. Det blev en sinnessjukt jobbig eftermiddag då jag hade galet ont i huvudet och ville bara sova, vilket jag också tillslut blev tvungen att göra för att överhuvudtaget klara av eftermiddagen/kvällen med sonen.

[Onsdag 23 mars]

Åter till Stresskliniken men den här gången för ett återbesök med läkaren där. Vi pratade lite om hur det gick för mig och en hel del kring det förestående avstämningsmötet med Försäkringskassan som jag gruvar för.

[Torsdag 24 mars]

Tid på vårdcentralen. Jag var helt enkelt less på att ha en känsla av att dö genom att förblöda en gång varje månad. Att spy av smärta och knappt kunna göra något alls är ju inget liv liksom. Förutom det så mår jag så illa och humöret påverkas därefter så jag har ju inte varit någon trevlig mamma direkt. Monster är vad jag varit!

[Fredag 25 mars]

Social träff på jobbet igen. Det roligaste var att en av mina kollegor sa ”Jag tyckte att det gick bra förra gången”. För vem undrar jag? För henne eller? Själv tyckte jag inte alls att det hade gått bra förra gången eftersom jag då kände mig utfrågad som om jag var på rättegång nästan och samma person som då hade tyckt att det gick bra fällde en hel del idiotiska kommentarer som förföljer mig fortfarande.

Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyys…

En vän (som jag är glad att jag träffat och börjat umgås med) frågade om sonen och jag ville komma över på filmkväll och äta pizza tillsammans. Efter velande fram och åter från min sida om vi skulle äta hemma eller med dem beslöt jag för att vi joinade dem. Det blev trevligt och mysigt och vi stannade lääänge. Fick leka sagotant för en av hennes söner. Jag läste för honom en gång tidigare och han hade tyckt att det var så mysigt så nu önskade han att jag skulle läsa godnattsaga för honom igen, vilket jag mer än gärna gjorde eftersom jag tyckte att det var precis lika mysigt.

Igår hade jag den mest fantastiska dag! Först och främst hade jag sovit riktigt GOTT utan mardrömmar. Jag kände mig faktiskt utvilad då jag vaknade. Så välbehövligt må jag säga!

Att jag sedan fick känna mig som en prinsessa hela dagen gjorde inte saken sämre. Igår måste vara den mest gudomliga dag jag har varit med om på länge.

Blev bjuden på en hel dag på Iksu SPA. Där skulle jag slappna av och inte känna någon stress. Tro mig, jag njöt i så stora mängder att jag nog kommer att sväva minst en decimeter ovanför marken ett BRA tag framöver! (Lova att inte plocka ned mig bara!)    

Förutom det så är det en alldeles strålande vacker dag idag! 

Kom aldrig till ro igår när jag skulle sova och det blev en väldigt orolig natt. Jag hade för mig att jag hade tvättid idag kl 07 så jag hade ställt klockan för att kliva upp men då jag kom dit så visade det sig att jag hade haft fel...

Då jag ändå var uppe så gjorde jag en massa andra ”nyttosaker”. Därefter kom jag mig ut fastän det kändes motigt. Termometern visade -12º men kinderna gnällde och tyckte att det kändes betydligt kallare än så. Själen blev dock varm och glad över att få lyssna på fågelkvitter och se solen.

På eftermiddagen skulle jag få besök. Det var verkligen trevligt, roligt och mysigt. När det började närma sig middagstid så frågade jag om hon var hungrig, det var hon. Jag tänkte att kunde äta hos mig istället för att hon ska åka hem till sig och äta ensam. Då slapp ju båda att bli ensamma vid varsitt middagsbord liksom. 

Hon ville gärna stanna och äta. Så vi lagade mat tillsammans (även fast den inte var trasig innan) och det var jättemysigt. Hon till och med diskade utan att jag ens fört det på tal – bara för att hon ville!

Nu är jag trött men känner ändå att jag har haft en härlig dag.