Glädje

Idag var alltså första gruppträffen på Stresskliniken. Det kändes verkligen befriande och lättsamt. Tänk att du har en sjukdom som du alltid känt dig ensam om. Ingen har förstått riktigt när man har försökt att förklara och plötsligt finns det 6 stycken personer som förstår precis! *Hallelujah moment*

Vi har fått en daglig övning som ska göras just dagligen ;-) Men bara en gång per dag och det handlar om sekunder. Det är en "lätt" uppgift men för en person i stress som har svårt att få vardagen att fungera, kan det bli svårt ändå.

Sorg

Sista gången jag besökte arbetsplatsen gjorde jag en tråkig upptäckt. Eftersom jag tyckte att det kändes en aning klumpigt att ha mina varma vinterskor på mig då jag ändå skulle stanna ett tag tänkte jag att jag skulle byta om till mina Foppatofflor. De hade flyttats på, vilket inte gör något såklart. 

Det var när jag kom nära dem som jag såg det på en gång. Ena gröna toffeln såg mindre ut än den andra! Mycket mindre! Jag provade båda och märkte att den ena inte ens gick att få på!

Så sneglade jag på mina fina, nya, röda ballerina "Foppisar" som låg brevid och till min fasa hade den ena skon krympt i det paret också!

Det var nu jag började undra: Men vad i helvete (ursäkta språket) har hänt medan jag varit borta? Då visade det sig att en äldre kollega hade haft igång en värmefläkt som hon inte haft någon koll på överhuvudtaget. Den hade alltså stått och blåst varmluft på mina inneskor! Och av all värme, som blåst på dem, hade de alltså krympt. Gud så besviken och ledsen jag känner mig över det.

Förutom mina krymplingar till skor så har mina älsklingsvantar på något underligt vis försvunnit alternativt stulits. 

[Uppdatering]

Idag hade jag ju dessutom sönder min fin-fina "pennkopp" som jag köpt på Ikea 

 Farväl mina "Foppisar" & älskade vantar - farväl fina pennkopp *snyft*