För en tid sedan lyssnade jag på ett program i P1 som heter ”Kropp & Själ”. Det handlade om hög- och lågstatus sjukdomar. Den sjukdom som jag har tillhör tydligen de "fula" sjukdomarna. Inte nog med att jag har det jobbigt som faktiskt är sjuk - jag har en "ful" diagnos också..

Jag har definitivt märkt av att det är skillnad på sjukdom och sjukdom men jag tycker att det är tragiskt och till och med tråkigt att sjukdomar och diagnoser ska kategoriseras.

Precis som kvinnan som det handlar om i programmet [Sara Alexandersson] har jag drabbats av två olika sjukdomar med några års mellanrum. Först ut var bilateral karotisdissektion (som betyder att båda halskärlen har ristats sönder) och nu utmattningsdepression (tidigare kallat utbrändhet) och jag har fått totalt olika bemötande från vården, kollegor och även från vissa vänner.

Vid första sjukdomen var det ju ofantligt synd om mig. Jag var även sjukt intressant för både vårdpersonal och andra eftersom det är SÅ ovanligt. Men när jag drabbades av depression och utmattning så känns det som om folk bara fnyser åt det hela och tycker att man ska rycka upp sig och inte "känna efter så mycket". Inte har läkarna tid att förklara något heller – de verkar inte vilja slösa tid på en ”lågstatus sjukdom” i onödan så att säga.

För mig är det här en kris och har kommit mer eller mindre som en chock. Något sådant här skulle ju inte drabba mig. Och när jag nu har fått diagnosen och sjukskrivning så vet jag inte vad jag ska göra. Ingen i vården har förklarat hur allt hänger ihop och än mindre vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra. Det känns inte som jag har något stöd och jag känner mig vilsen, utlämnad och ensam.

Attityden bland människor jag möter är det så stor skillnad på så det går inte att jämföra ens. En del tycker på riktigt synd om mig och en del kan man höra en underton av ”Ja, visst… jag har också varit ”deppad” och ”utbränd” men jag var inte sjukskriven alls faktiskt!”

Problemet ligger väl i att det inte syns på mig att jag är sjuk. Ärligt talat hade jag hellre brutit en arm istället...

Det är inte ovanligt att man får sådana här "gliringar"