En kväll för ett tag sedan låg min väldigt sömndruckna son i min säng och skulle sova men det gick trögt. Han hade ropat och frågat en massa saker under lång tid och jag kände att klockan höll på att bli väldigt mycket...

Så ropar han: 

"Mamma... det gör inget att du har den där sjukdomen - du är bra ändå"

Mitt mamma ♥ svämmade över av lycka kan jag villigt erkänna! Sedan somnade han och jag kan även meddela att mamman (jag alltså) somnade otroligt lycklig den natten.