Imorgon ska jag alltså till en läkare på Stresskliniken. Det är det andra bedömningssamtalet av 2 som jag ska genomgå.

Det första besöket var till en psykolog och det gjorde jag förra veckan. Ett samtal som bara  skulle ta 2 timmar...   

Som jag har väntat och väntat på det här andra samtalet och så är det plötsligt dagen före och jag känner mig tokigt nervös *svälj* Detta samtalet beräknas också ta 2 timmar.

Efter läkarbesöket ska psykologen och läkaren som jag träffat ha en rond och fundera på om de ska "anta" mig eller inte (alltså om de anser att det som de kan erbjuda skulle hjälpa mig). 

Även om det kanske låter konstigt så hoppas jag på att de säger att de "vill anta mig". Då skulle det innebära att jag under 9 månaders tid får gå i gruppterapi. OM jag kommer med så är det 24 träffar där vi får lära oss om stress, att tänka annorlunda och så (jag vet ju inte så mycket nu i och med att jag inte är där än...)

Hoppas bara att jag kan sova något i natt. Jag ska vara där 8:30 *pirr*

Efter en väldigt lång och jobbig tid (jag snackar många, många år) så har min hjärna blivit utmattad - jag försöker få in det men det är inte lätt. 

Folk jag möter säger "Va? Är DU sjuk? Du ser ju ut som vanligt"...

Ja, hur hade de tänkt sig att jag skulle se ut liksom? Som någon annan?

Nu har jag släpat på mitt "bagage" alldeles för lång tid och jag orkar inte dra på det något mera. Antingen behöver någon hjälpa mig att släpa, eller så måste "packningen" bli lättare.

Jag kan inte vara Flickan Duktig längre. Så nu tänker jag faktiskt rufsa om håret, sätta glorian på sned och sluta vara så jäkla snäll och ordentlig jämnt!