Sömnen är väldigt viktig och därför vill jag dela med mig av den här texten som jag hittade på Vårdguiden - Stockholms läns landstings hemsida. [Har dock kortat ned texten lite].

Alla har någon gång upplevt en sömnlös natt på grund av att man är stressad, uppjagad eller bekymrad över något i sin tillvaro. Det är jobbigt när det händer, men för det mesta är det inte farligt. Om det upprepar sig regelbundet är det naturligtvis viktigt att ordentligt se över orsakerna till sömnbristen.

Sömn behövs för att kroppen och hjärnan ska få vila, återhämta sig och bearbeta intryck. Förr trodde man att sömnen var ett passivt tillstånd, men idag vet vi att sömnen är uppdelad i så kallade sömncykler. Varje cykel tar mellan en och två timmar.

Cyklerna är:

Insomningsstadiet – stadium 1

Stabil sömn – stadium 2

Djup sömn – stadium 3 och 4

Drömsömn eller REM-sömn. [REM står för Rapid Eye Movement, som betyder snabba ögonrörelser].

Kroppen är så sinnrikt konstruerad att den automatiskt kan ta igen förlorad sömn nästa natt. Sömnförlusten tas igen genom ökat djup – inte ökad tid. Är du däremot ständigt stressad kan det bli problem med att ta igen sömnbristen. Stress gör att du varvar upp, vilket stör sömnens kvalitet och gör att du inte blir riktigt utvilad.

Återhämtning

Kroppens återhämtning och uppbyggnad sker under djupsömnen. Hjärnan arbetar då långsammare och tillverkningen av stresshormon går på sparlåga. Drömmar dyker upp då och då under de olika sömnstadierna, men de är vanligast under REM-sömnen. Då arbetar hjärnan aktivt på ett sätt som påminner om när man är vaken.

Sömnkvaliteten bestäms framför allt av:

• hur lång tid du har varit vaken. Ju längre tid du har varit vaken, desto djupare och snabbare sömn.
• när på dygnet du sover. Det är lättast att sova när den biologiska klockan är inställd på natt och kroppens ämnesomsättning är låg.

Höga krav

Problem med sömnen blir allt vanligare. Kvinnor är mest drabbade. Sömnproblemen beror ofta på stress. Det kan till exempel handla om hårda krav på sig själv eller från omgivningen, eller brist på eget inflytande, både i arbetslivet och i hemmet.

Typiska stressymtom är hjärtklappning, kallsvettning och en hjärna som arbetar på högvarv. När man väl har somnat kan sömnen bli ytlig på grund av att man vaknar flera gånger under natten.

Stress som är ofta återkommande, långvarig eller intensiv är skadlig och kan ge upphov till sjukdomar, till exempel högt blodtryck, yrsel, hjärt- och kärlsjukdom, övervikt och magbesvär.

Några råd vid sömnproblem

Se till att skaffa bra förutsättningar för god sömn:

• Gå inte och lägg dig utan att vara sömnig. [Det är skillnad på att vara trött och sömnig]
• Se till att varva ned en till två timmar innan du lägger dig. Det är viktigt att vara avspänd och lugn då man ska sova.
• Försök att ta itu med stress och problem före sänggåendet. Att ligga och älta problem gör det svårare att varva ner.
• Undvik kaffe, te, cola eller energidryck sex timmar innan du lägger dig. Dryckerna gör det svårare att gå ner i varv.
• Ha det mörkt, svalt och tyst i rummet och använd en bra säng.
• Undvik att arbeta eller titta på TV i sängen.
• Ha regelbundna tider för när du lägger dig respektive stiger upp.
• Om du inte kan sova – gå upp och gör något annat tills du blir sömnig. Tänd helst inte lampan.
• Undvik tupplurar under dagen.
• Motionera regelbundet.
• Se till att få mycket ljus under dagen, speciellt på morgonen.

Jag är sinnessjukt rädd för åska. Eftersom det är så jobbigt för mig så tog jag upp det på Stresskliniken på en gruppträff. Då jag pratat om det så kändes det mycket lättare. Igår åskade det här - ganska rejält också. Men jag genomlevde det :-D Hade turen att jag kunde "fly" till en vän som bor i närheten. Jag känner mig så tacksam och det var så snällt av henne att låta mig vara hos henne!

I evigheter har jag varit förkyld nu känns det som. Men i själva verket är det "bara" 1,5 vecka. Den tiden har i alla fall för mig känts sjukt lång! Hur mycket slem och snor kan det rimligen finnas i en vuxen människas kropp? Tycker att jag inte gör annat än att hosta upp och snyta ut dagarna i ända. Jag är less på det nu. 

Hör ni det baciller? Ge er aaaaav!!! *Schas*

Igår var det gruppbehandling och då fick jag veta att det inte är något nästa vecka. *Sorg* Jag får väldigt mycket ut av att gå på dessa träffar. Givetvis är det ansträngande för hjärnan och det kan vara oerhört jobbigt med insikten om mitt eget beteende. Men i och med att alla deltagare har samma sjukdomsbild som jag så förstår vi varandra så bra utan att behöva förklara ihjäl sig... Och det känns skönt att bli BETRODD!

Förra fredagen var det dans på Ersboda Folkets Hus. Blender var det som skulle spela, ett av mina favoritband som sällan spelar här uppe. Därför kände jag att jag verkligen ville komma ut just den här kvällen även fast jag inte kände mig helt på topp. Dock brukar det kunna ha en förmåga att ändra sig när man väl är på plats   

Så var det inte riktigt den här gången. Den där riktigt wow-känslan infann sig inte riktigt! Men jag ångrar definitivt inte att jag for. Fick många kramar, fick följa och föra ungefär lika mycket (så ja, jag dansar med tjejer också). Jag hade helt enkelt fantastiskt bra danser, det var bara min kropp som inte riktigt ville begripa det...

Efter dansen tappade jag rösten och blev rejält förkyld   Nu en vecka senare är jag fortfarande förkyld. Det som är positivt är att jag numer kan prata. 

Mycket intag av the med honung, slemlösande medicin och flitig användning av min nässköljare har gjort att det blivit en smula bättre! Därför skulle jag vilja göra en hyllning till min nässköljare! Det låter inte så upphetsande, eller hur? Fast den är fantastiskt bra hur som helst!!

*Fanfar*

*Bara bam bam bam baaaaaaaaaam*

Som jag har gruvat men ÄNTLIGEN är avstämningsmötet överstökat!  

Vanligtvis brukar en handläggare från Försäkringskassan vara med vid sådana möten, men så var det inte den här gången. Blev mäkta förvånad måste jag säga! De som var med på mötet var således: jag, läkare från Stresskliniken, arbetsrehabiliterings konsulten, min chef och en personalspecialist.

Naturligtvis kändes det inte bekvämt men jag var ändå lugn genom hela mötet. Anser även att jag sa förnuftiga saker och jag grät inte heller (jag var inte ens nära till tårar)!

Så vad hände då?

Inte mycket faktiskt! Chefen ska nu se efter om det finns något rum och lämpliga uppgifter som jag kan träna med. Detta har hon alltså haft skapligt lång tid på sig att fundera på men det verkar hon inte ha gjort… Personalspecialisten har samma uppgift. Och om de anser att det inte finns något inom kliniken där jag jobbar nu, så ser de över hela landstinget.

Min handläggare från Försäkringskassan ringde mig igår. Hon ville ta del av vad som sagts på mötet och höra vad vi har för planering för framtiden. Hon kom även med ett förslag (förutsett att alla möjligheter på mitt jobb är uttömda) att det finns arbetsinriktad rehabilitering som är ett samarbete med Arbetsförmedlingen.  

Men än så länge så avvaktar jag chefens insats och få höra hennes tankar och planering. Tyvärr känns det inte så hoppfullt med återgång till den klinik och arbete som jag har idag. Dock tänker jag inte hänga läpp för det.     

Arbetsinriktad rehabilitering  innebär att jag helt byter jobb, vilket jag känner kanske vore en bra lösning på något sätt ändå. Tänker då främst på att jag blivit sjuk TVÅ GÅNGER på samma arbetsplats! Kanske försöker både ödet och kroppen säga till mig: Gå vidare – gör något annat!